Gått runt sommarhagen och lagat staket nu på kvällskvisten. Dammis fick stå idag, kändes lite obra men var så mycket småskit i luften som brände omkring å va irriterande. 

Är mycket jobb med den skiten kan man ju säga, får ta mig an det i helgen. 
Å imorrn äre dags å röra på häsN igen. Och massa läxor. Torsdag imorrn! Det ska jag trösta mig med. 
Ska grilla och dricka cider på fredag tror jah! 

Sommar i luften. Bilden tagen förra sommarn. 

I ensamheten på Lugnet. 
 

Ge mig inspiration å orken att fortsätta anstränga mig!

Behöver en nerförsbacke igen! Känner jah spontant. Nånting att se fram emot, nånting riktigt bra. 

Trevlig kväll

Yours sincerely

MirakelBetty- On the boulevard of broken dreams. 

Sugen är inte en liten hund som man skulle kunna tro, som man tappar i golvet. 
Jag menade att tappa lusten på allt. Att all inspiration och ork att fortsätta göra sitt bästa bara rinner bort. 

Happens to me all the fakking time. (Jag gillar KK stavning! Ska lära mig finska så jag får använda det lagligt för Gestapo.)
 
Hur håller man det där på en jämn nivå? Finns det en jämn nivå?
För det mesta går man och laddar, och laddar och laddar. Sen försöker man. Blir inspirerad och orkar anstränga sig igen. Sen när det går åt helvete så orkar man inte igen. Då laddar man igen ett par veckor. Och är hatisk och jävligt bitter under den tiden. Sen försöker igen. 
Liksom vafan är det för jävla fel på mig? 

Så jävla rastlös är jag hela jäla ti'n. Måste känna att jag kommer framåt. Vill inte stå och trampa på samma fläck för länge. Då blir jag bara otålig. 

Får panik på folk som bara går och skräpar och verkligen inte försöker, inte vill nåt med sitt liv. Folk borde få göra saker som dom vill, men det stör och sårar mig så in i helvete när personen gör halvhjärtade försök i relationer tex. vänner och andra som egentligen bara får en att känna sig ännu mer ensam.
Relationer har man för att hjälpa varann och vara där för varann. Vad har ni för konstig uppfattning om vad det är eftersom att ni är där när det passar Er? 

Eller är det bara jag som har orimliga krav? 

Det är vid såna tillfällen när nåt sånt händer som jag bara har lust å lägga mig i sängen å dö och all energi tar slut. Känns som att man är en fluga som försöker skalla ner en betongvägg. 

Huä! 

Hur gör man för att inte tappa sugen? 
Att ignorera allting har jag provat och det funkar inte, för jag stör mig för mycket på det  

Hur blir man nån som alla vill umgås med och som är rolig? 
Jag tror att jag har tappat förmågan? Umgåtts för mycket med Dammis, då räcker det med en klapp på halsen och att vara hans ledare. 
Hur får man folk å fatta hur man känner och få en effekt när ord inte funkar? 
Stört omöjligt.  

Jag är sämst på att umgås med folk och vara rolig. Oftast tycker jag att folk är korkade, irriterande eller bara allmänt dumma i huvet och säger ingenting för att jag helt enkelt inte har något att säga som skulle kunna få en önskvärd respons. För bevisligen kan inte alla människor ta att man är en egen människa med egna åsikter som typ förtjänar att bli gillad och få uppmärksamhet endå? 

Hur ändrar man det? 
 
Jag antar att jag hatar folk? Endå försöker jag umgås med dom?
Hur fan går det ihop?  

 
Betty the emo. Forever alone   

Passa in? Går det? Jag känner mig som en elefant i ett glashus. Tom. på internet.      
Jag tror jag är lite paranoid? Så jävla drygt med känslor man inte ens vill känna! >.< 

MOT DAMMIS! 

Yours sincerely

MirakelBetty  

Helly. 

Talade idag i skolan om vad man skulle kunna starta för butiker här i Linde.
Vi kom fram till:
Hunddagis, djuraffär och leksaksaffär.
För det har vi inte.

Frågan är om det skulle gå bra verkligt?

Var därför jag startade den där omröstningen för att vi talat så mycket om vad som skulle funka och icke. Rösta! 

Anyway.

Av nån anledning fördrev jag tiden med att kolla runt på lite olika bloggar, hur fan kommer det sig att en del som försöker jättemycket inte får nå kommentarer alls och dom som lägger ut typ en rubrik och En jävla bild har 16 kommentarer? 

Vissa är ju jätteroliga och lägger upp fina bilder och skriver intressanta saker. Kollar man igenom hela deras sida ser man typ 2 kommentarer på typ 10 inlägg. Skärpning! 

Ibland funderar jag på om det verkligen är sunt att blogga? 
Man lägger ut hela livet i princip på internet och har ingen aning om vem som läser och vem som tolkar vad som vadå. Ni fattar. Men det är typ som en drog? Eller nåt? 

En förjävla ful sanning om mig: 
 
Som ni ser är jag skelögd. 
 
Yours sincerely

MirakelBetty