Min vän Van DamP. Vilken nosgrimma är snyggast? 

 
Det var en gång en LORTIG liten häst! På andra sidan var han helt täckt .. 

 
.. Som var lite blyg i början ..      

 
Den nosgrimma jag använt fram tills nu. 

 
Lite lat å bara stoppade på den utanför, men ni ser. Det här är originalremmen till tränset. Det är dock Ullareds grejjer så att. Remmen är för tjock där man sätter fast den under käken så man får liksom skära bort en bit och modda lite först.   

 
Utan nosgrimma. Mycket snyggare framifrån på honom, men Krångel-Pär kan ju inte stå still då. 
 
Undersökning av mystiskt föremål pågår, var vänlig dröj för att få bra bild. Jag har inte tid för tillfället   

Städade lite i stallet och plockade undan flyghuva, myggmedel och .. 

Halva min samling av sommardojjor. Herregud va skor jag har! En hel murarhink full! Med skeva, rostiga, i fel storlek eller borglömda. Suck. 

Rätt duktigt å klämma ner: snabb-lindor, ländtäcke, svetttäcke och stalltäcke på samma! 

 
Mitt Masta-täcke med helhals som tar upp en hel jävla täckeshängare! Behöver MINST en till .. 

Dom här två fick inte plats så jag gjorde en klassisk "Vart-ska-dom-va?-..-Jag-lägger-dom-här-så-länge". Plus att det täcket han har på sig ska hänga någonstans också. Pjuh! 

Promenerade lite iallafall med Herr. Damp-Nisse. Det gick bättre den här gången, förra gången var han ju så pigg så han höll på att dö. Men fortfarande hoppig och skvättig och överspänd i vissa situationer. Pigga hästar är så jävla drygt, seriöst! 

 Avslutade dock bra, hur lugn som hellst och så slutade han försöka komma undan bettet och jag behövde knappt ta i honom fastän jag inte hade nosgrimman (som ju faktiskt förstärker trycket och lägger över lite på näsan också) 

Såg förresten i en artikel: " Är hästen tjock och det hänger en IKEA-påse på boxdörren. Då vet man att hästen är svensk!" 
Jag förstår inte vad ni talar om haha!   

Snart ska jag ut till Kyrkogården för brorsans skull med. 

Alltid känt mig skyldig till att "besöka" honom oftare, men blir ju aldrig av. 

Ta det lugnt, så hörs vi snart igen'

Yours sincerely 

MirakelBetty

Tidigare idag började jag ta bort "vänner" på facebook som egentligen bara gör mig tom. 
Tom på inspiration och tom på allt det jag vill fylla på med. 

Det är inte deras fel, utan mitt. 
Jag är fortfarande fast besluten att vara glad, lycklig, hel, sprallig och i harmoni. Lite som Sex and the city citatet: 
"I'm not happy all day everyday, but I'm happy everyday." 
Det är liksom det som är målet. 

 
Bilden tagen av "The master of photography", S. Se hans blogg: www.ihyttan.wordpress.com
där ni även kan klicka in er på hans fotosida som han satsar på just nu.
Fantastiska bilder! En dag kanske jag blir lika bra som han    

Det känns så rätt, och självklart nu efter en stund man funderat på det. 
Det är klart att man väljer det som gör en glad, då tar man kontroll och gör det bästa av vad man har. 
Right? 

Så genom att ta bort vänner tog jag nu bort pontensiella bloggläsare, då jag delar mina inlägg på facebook och det mesta av min trafik kommer antingen därifrån eller från google (då antar jag att vederbörande kommit i kontakt med bloggen på facebook och kommer ihåg adressen och söker på google) 

Vill så gärna få lite mer spridning, så man får en liten knuff varenda gång man loggar in här. 
Om jag vill bli en storbloggare? Nej, och det har aldrig varit meningen med den här bloggen. 

Vill inte att alla ska titta på mig och ha mig som en slags förebild eller liknande. 
Bara en text att läsa varje dag som gör en lite glad. 
Och som får en att fundera, och kanske börja göra små förändringar åt rätt håll (alla behöver ju utvecklas konstant, right?). 

För det är det som är rockn'roll, när du börjar tänka på rätt sätt, finna ro och inspiration och känner hur alla bra saker kommer till dig. The best feeling, ever. 
Det tillsammans med stöd och kärlek från nära och kära och ett helt liv som du vill leva, gör att det inte är mycket som kan få dig ner i dom där "dalarna". Visst, vi alla har dom ibland men man lär sig ju att fortare och fortare ta sig upp igen. Jag ser mig själv som ett experiment på den fronten. Har plockat "gobitarna" från allt jag vart med om och fått lärt mig och hört. And THERE. Så tar jag till mig av det jag mår bra, och uttnyttjar det på bästa sätt jag kan. 
Det finns ingen universallösning för alla, men alla kan börja med samma sak: Att tänka rätt. 

Se framstegen och var tacksam för dom. Och ta ett till litet steg framåt, tillslut kan du titta bakåt och se den långa vägen du redan har gått. 

För två år sen kunde jag inte stå på en öppen parkering utan att få ångestattacker och total panik. Idag kan jag besöka en stor galleria, le & söka ögonkontakt åt varenda människa jag möter om jag så vill. Progress. Och det gjorde jag, alldeles själv. Genom att ta ett steg i taget.  För att jag är precis lika bra som alla andra, och jag tänker inte ha massa hinder ivägen när jag vill uppleva saker med mina nära och kära och ta för mig av livet. 
Nu vågar jag synas. Vem väljer att se mig? Det är lite det som är sporten i det hele.  

 

Hursomhaver, sprida blogg & synas. Hur gör ni? 

Yours sincerely 

MirakelBetty