Direktlänk till inlägg 1 mars 2011
Usch är sjuk nu altså och det är inte kul .. Kan knappt sova och vill aldrig mer äta nånting .. -.-
Är bara trött hela tiden, men endå inte. Helt värdelöst!
Funderade idag på en sak som jag fått forska i mkt under det senaste halvåret; nämligen det här fenomenet att man är så rädd för att bråka med en kär vän och därför trippar man på tå. Att vilja vara alla till lags är nåt som jag alltid stört mig på med mig själv men endå fortsätter jag.
- Ok du blir väldigt glad om jag hoppar igenom den där brinnande ringen ..
Förstå vilket utmärkt cirkusdjur jag hade varit!
Liksom, har funderat på det väldigt mycket, var finns gränsen mellan att vara egoistisk och uträknad eller Vek och ryggradslös.
Det är ju inte bra det heller, om man bara kör på och skiter i vilket, men man kan ju inte alltid bara hålla med och aldrig ta ställning till nånting.
Nu gör ju jag visserligen det, alltså i dom flesta fall har jag en åsikt som jag uttrycker olika mycket.
Men att vara rädd för att bråka, det är jag nästan jämt. Liksom, varför?
Jag är så jävla rädd att folk ska bara dra, endå upprepar jag ständigt att jag inte har något behov av att umgås med folk. Men det är ju inte sant? Vafan känner jag mig så ensam för ibland då? Det gjorde jag visserligen inte förut, men sen jag och mitt lilla "gäng" har börjat umgås så ser jag fram emot mer och mer att typ umgås och hela den där biten. Ha nån att messa med när man har tråkigt och såna saker. Men hur kan det bara växa fram i en handvändning?
Jag tycker ju att det är kul, men ibland känns det som jag är lite väl beroende av dom jag tycker om och umgås mycket med. Dubbelkollar varje gång jag får chansen att allt är 100% mellan personen och mig. Varför den här rädslan?
Det gick ingen nöd på mig förut så jag förstår inte själv vad jag är rädd för?
Å sen kommer det verkligt märkliga: När jag verkligen skiter i folk så finns det ingen som kan ignorera och köra över folk bättre än jag. Och sen får jag dåligt samvete? Försöker sortera tankarna för att förklara men det går knappt för allt håller på å sörja ihop sig till en enda gröt bara.
Jag försöker vara nån jävla tuff brud i lyxförpackning men ibland spricker det där i alla kanter och då kommer skiten ut som man vill dölja. Jag är snarare nån lågbudget hora i lidl-förpackning .. Just nu iallafall ..
Usch det känns inge bra att skriva den här texten heller. Hm.
Försökte analysera mig själv men när jag läste igenom det jag skrivit nu låter det bara som en tyck-synd-om-mig text.
Jag ger upp.
Den spontana tanken som slår mig är att jag har blivit peppo-beroende.
Beroende av folk som är glada och snälla och på mig och ser mig hela tiden.
Vafan?
Jag har blivit ego eller nått. Eller så är jag förvirrad och sjuk. Hm. ¨
GESH. Snälla kan inte alla vara glada nu? Vad gör jag för fel??
Yours sincerely
MirakelBetty
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 |
31 | ||||||
|