Direktlänk till inlägg 3 november 2012
Tidigare idag började jag ta bort "vänner" på facebook som egentligen bara gör mig tom.
Tom på inspiration och tom på allt det jag vill fylla på med.
Det är inte deras fel, utan mitt.
Jag är fortfarande fast besluten att vara glad, lycklig, hel, sprallig och i harmoni. Lite som Sex and the city citatet:
"I'm not happy all day everyday, but I'm happy everyday."
Det är liksom det som är målet.
Bilden tagen av "The master of photography", S. Se hans blogg: www.ihyttan.wordpress.com
där ni även kan klicka in er på hans fotosida som han satsar på just nu.
Fantastiska bilder! En dag kanske jag blir lika bra som han
Det känns så rätt, och självklart nu efter en stund man funderat på det.
Det är klart att man väljer det som gör en glad, då tar man kontroll och gör det bästa av vad man har.
Right?
Så genom att ta bort vänner tog jag nu bort pontensiella bloggläsare, då jag delar mina inlägg på facebook och det mesta av min trafik kommer antingen därifrån eller från google (då antar jag att vederbörande kommit i kontakt med bloggen på facebook och kommer ihåg adressen och söker på google)
Vill så gärna få lite mer spridning, så man får en liten knuff varenda gång man loggar in här.
Om jag vill bli en storbloggare? Nej, och det har aldrig varit meningen med den här bloggen.
Vill inte att alla ska titta på mig och ha mig som en slags förebild eller liknande.
Bara en text att läsa varje dag som gör en lite glad.
Och som får en att fundera, och kanske börja göra små förändringar åt rätt håll (alla behöver ju utvecklas konstant, right?).
För det är det som är rockn'roll, när du börjar tänka på rätt sätt, finna ro och inspiration och känner hur alla bra saker kommer till dig. The best feeling, ever.
Det tillsammans med stöd och kärlek från nära och kära och ett helt liv som du vill leva, gör att det inte är mycket som kan få dig ner i dom där "dalarna". Visst, vi alla har dom ibland men man lär sig ju att fortare och fortare ta sig upp igen. Jag ser mig själv som ett experiment på den fronten. Har plockat "gobitarna" från allt jag vart med om och fått lärt mig och hört. And THERE. Så tar jag till mig av det jag mår bra, och uttnyttjar det på bästa sätt jag kan.
Det finns ingen universallösning för alla, men alla kan börja med samma sak: Att tänka rätt.
Se framstegen och var tacksam för dom. Och ta ett till litet steg framåt, tillslut kan du titta bakåt och se den långa vägen du redan har gått.
För två år sen kunde jag inte stå på en öppen parkering utan att få ångestattacker och total panik. Idag kan jag besöka en stor galleria, le & söka ögonkontakt åt varenda människa jag möter om jag så vill. Progress. Och det gjorde jag, alldeles själv. Genom att ta ett steg i taget. För att jag är precis lika bra som alla andra, och jag tänker inte ha massa hinder ivägen när jag vill uppleva saker med mina nära och kära och ta för mig av livet.
Nu vågar jag synas. Vem väljer att se mig? Det är lite det som är sporten i det hele.
Hursomhaver, sprida blogg & synas. Hur gör ni?
Yours sincerely
MirakelBetty
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|