Godkväll folket i det lilla landet Lagomt mycket köttbullar & makaroner. 

Red idag igen, gick fiiint. Vart mycket trav och koncentrera sig på att jobba i det varv han är svagare i. Vart en fattning i varje varv med, sen skrittade jag hem.
Vilken känsla det var, i eftermiddagssolen och gunga fram på Kossa-gnägg som gick och frustade och slängde med svansen.  

  En nöjd Dammis står och käkar lunch efter ridpasset. 

Ibland blir det som det blir. Det har man ju märkt. Det är skitlätt att man klandrar alla andra till varför det blev som det blev. Men å andra sidan kanske man ska kolla på sig själv och inse att det aldrig är värt att vara perfekt för någon. För jag är så jävla långt ifrån perfekt som man kan komma.

Ibland är jag tjurig, jag är "needy" som fan ibland, jag klarar oftast inte av att släppa folk in på livet och är sen ännu värre när det är dags att släppa taget. 
Jag är skitdryg ibland. Ja, jag vet. MEN. Jag är jag. 
Och det måste ju räknas som mer än ingenting i det långa loppet.
Just för tillfället är det skönt att lyssna på Melissa Horns Falla fritt.
Beskriver väl det mesta som poppar omkring i skallen på moi idag. 

Vad vill du säga när allting är sagt?
vad vill du känna när någon tagit din makt?
Du vill att jag ska sjunga, men bara om sånt som hör till sitt
Men ska jag sjunga, då ska det finnas tid att sjunga fritt.

Vem vill du spela när du lagt alla kort
Hur vill du leva när tiden går för fort,
Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt
Men ska jag känna då ska det finnas tid att känna fritt.

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Hur ska du våga chansa, du som aldrig haft nån tur?
Du vill att jag ska älska med nån som bara älskar sitt
Men ska jag älska då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla då ska det finnas tid att falla fritt.

   Skitsexig bild på mig själv.

Ses imorrn folket. 

Det är så jävla jobbigt att klappa ihop. Men sen är det så jävla najs rent ut sagt när man klarar av att parera och stå upp fast hela skiten skakar. 
Om ni fattar vad jag menar ?

Nu blir det lite teve och sen om det är någe bra. 
Najti najti people.

Yours sincerely

MirakelBetty - Strenght comes from within.