Senaste inläggen
Var en besvikelse måste jag säga
Det är en annan regissör den här gången. Och det märks. Samma regissör till uppföljare, TACK! Speciellt om det är en bra film!
Effekterna är ju jävligt bra gjorda, men själva handlingen är inte bra. Bitar av filmen är bra men nej.. Inte i min smak.
Nicolas Cage är den enda som stämmer. Helt andra karaktärer och helt ny story. Helt oinbakat i den gamla.
Det sämsta av allt var att självaste Lucifer kan slås ner av enkel handgemäng. Gillade förra filmen för att den var välgjord med en bra story. Men det här är bara .. Nej.
Kollade på ettan som tröst direkt efteråt
Varför förstöra den här braiga filmen med en så dålig uppföljare? ..
Det man måste ge dom lite cred för är dock slutet. Var bättre än jag tänkt mig. Grundidén hade funkat, men lite ändringar. Dom viktiga sakerna som hans pappa & Roxanne är helt bortblåsta.
I den andra filmen får man dock veta lite bakrunden bakom Ghost Rider och varför den är så förbannad.
Det var den intressanta delen av filmen. Sen är det en del av filmen som glider lite på sekt-känslan. Det går jag igång på.
Dom stora felen:
-Lucifer pratar INTE i telefon. Så är det bara
- Om vem som hellst kunde knocka djävulen med en käftsmäll, vad är då sporten i det hela?
- Det som var fint och intressant med Johnny Blaze försvinner lite då han visar en mörkare och tråkigare sida än i första filmen.
- Johnny har inte Grace längre, han har bytt ut sin döda fars favorithoj! (Dödsstraff på det!)
- Skinnkläderna Johnny har bränns och återställs varje gång han förvandlas. Blir elden varmare och varmare as time goes by eller vad är grejjen? Så var det inte i första iallfall ..
Han hittar ju kläder lite hursom som han behåller sen i första filmen. Men nu som sagt har han börjat på helt ny kula och man fattar fan inte varför.
TRIST! Hade ju sett fram emot filmen..
Min favoritdel i ettan, när Carter Slade (den förra Ghostridern) och Johnny Blaze spurtar mot San Venganza för att rädda Johnnys tjej Roxanne. Till låten med samma namn framförd av Spiderbait. Väldigt episkt och funkar på alla sätt och vis.
I filmen kommer det en del småkomiska scener, som en klassisk actionladdad serie av händelser SKA göra.
Men så kommer jag med en hel tunna skit igen: Det är så tråkigt för det "äckel-läskiga" är lite borta.
Varför då? Jag gillade ju det.
Dom gjorda det så bra i första filmen! Det var lagomt otäckt och lagomt äckligt!
Det jag också stör mig på är det som absolut inte får hända: Dom andvänder nya "återblickar".
Ska man använda sig av återblickar i en tvåa som av något som hänt i tidigare film måste man filma samma sak i annan vinkel eller använda sig av samma filmsekvens. Man kan inte bara komma å ändra i efterhand!
Den är värd att se, för effekterna och dom få detaljerna dom fick till. Men hälften av filmen hade jag kunnat spola mig igenom.
Yours sincerely
MirakelBetty
Som allas våran Christoffer Robin sa till Puh:
"Kom ihåg: Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår!"
Det lär ju stämma lite iallfall.
Allvarligt talat. Man kommer från en punkt när man är ledsen och allt är hopplöst till att man ger sig fan på att det ska gå av ren jävla principsak och då blir man förbannad. Nu har jag en sån period. Rätt skönt med omväxling. Allvarligt talat. Det är en obligatorisk fas när man inte mår bra att bli trött på att bry sig om vad folk gör och tycker. Jag tänker leva. Jag tänker leva nu. Idag.
Just för tillfället kan jag med glädje och lättnad i rösten att jag ger blanka fan i vad ni gör och och inte.
Jag är jag. Och det tjänar ingenting till att göra sig till.
Jag är för mycket. Jag är extrem. Jag är ibland överallt och ingenstans.
Sån är jag.
Sommarhagen är nu fixad förresten, blev en hel del frys och blåst och blött blidde det också.
Men nu är det bara att släppa dom. Det har regnat en hel del dom senaste dagarna så mjukstarten för hästarna blidde att öppna mellan hagarna och låta dom gå tillsammans.
Två blöta hästar som inte vill bara modeller, utan vill gå in.
Van Dame har fått svamp på alla fyra benen igen .. Så började med VetriDerm nu idag igen. Nån som har nåt annat tips mot oren hud på häst? Gallorna är borttrollade. Det gillas!
Är nästan säker på att det har med fötterna att göra, så blir att köpa Biotin eller annat för hovarna som förbättrar kvalitén då han har sprickor och torra hovar. Nån som har tips på något bra? Kör redan med olja någon gång ibland men det funkar inte riktigt i längden. Räknar med att detta ska bli bättre när dom släpps i Sommarhagen på ONSDAG morgon eftersom hovarna inte blir lika torra av det fuktiga gräset som dom blir av jordplätten dom går på nu
Ser fram emot att se pållarna dundra fram som vildhästar. Det är vid såna här tillfällen jag skulle vilja ha en bättre kamera men just nu har inte min budget utrymme för det ...
Räkningar hit och räkningar dit.
Börjar få riktig ångest över att han stått så många dagar nu. Han ska hursom få röra sig imorgon. En promenad i skogen tänkte jag.
Har också gett mig fan på att jag ska UT och göra saker med andra. Nu SKA jag verkligen göra det. Inte bara sitta hemma här och uggla å tycka synd om mig själv! Kickstartar i helgen med grillning! Hör av dig om du inte har nå bättre för dig!
Nu blire å kolla på Ghostrider 2 såhär på kvällskvisten, är i akut behov av sömn! Ser ut som en smurf runt ögonen å sover halvt som halvt så vi får la se hur länge jag kan se på den.
Tre filmtips såhär för att förgylla måndagskvällen:
BRIDGET JONES DIARY & BRIDGET JONES - THE EDGE OF REASON. (feel-good filmer!)
REINE & MIMMI I FJÄLLEN ( Får aldrig glömmas bort eller underskattas!)
GHOSTRIDER 1. (Nicholas Cage är bra! Jag gillar ju fantasy filmer!)
Musiktips: Mötley Crüe: Kickstart my heart.
(Varför tänker jag på Ts gamla Puch Monza nu?? )
Yours sincerely,
MirakelBetty- Oavsett om du gör rätt eller fel är det vad du gör efteråt som räknas.
Har gammart plastflis i handflatorna, myggbett över hela kroppen och är trött som ett arsel.
Sitter och lyssnar på musik och drömmer mig bort för tillfället.
Blir väl å titta på teve snart? Om jag vill? Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Men försöka sova så man slipper vara vaken halva natta kanske.
Mitt liv är så jävla värt.
Har haft ett litet "puff-krig" på facebook med en person jag inte ens känner å sen puffar personen jättefort. Typ precis när man tryckt på knappen. Det blev 4 st såna där notiser i hörnet och jag tänkte att det var aasmycket. Tills jag såg alla andras print-screens. haha!
!!
Är väl typ sån musik jag lyssnar på nu. Tänkte dra till med lite Enhärjarna och Skrewdriver nu. Är på sånt humör. Sitter å slödricker i min ensamhet jah å funderar som sagt.
Imorrn ska jag fixa det sista på staketet med syrran. Rätt mycket att göra kvar.
Sen göra det sista på läxan innan måndan kommer och då är det back to school och inget mera vara hemma och ha det skönt.
Nu har jag bombat med så mycket egobilder så skiter i å lägga upp mer.
Ha det bra, ni som läser.
Yours sincerely
MirakelBetty.
Varje vecka är det helg. Så nu äre dags igen...
Sov hos T igår, sov till halv 9, tog ut hästarna, åkte hem och käkade frukost och sen gick jag ut med hundarna.
Sen var jag med han en stund tills han skulle åka in till stan.
Jag tror vi skulle ses en gång till i helgen?
Hoppas på det iaf.
Har precis ätit och nu ska jag göra det sista av läxan och sen läsa några kapitel i boken. Kolla om jag hittar nåt bra jobb man kan söka? Sen ska jag iallafall till stallet och ta en tur i skogen med Dammis.
Ska pyssla lite i stallet idag. Efter det ska jag skjutsa hem systern och efter det grilla och ta en cider, kanske lyssna på lite musik och så.
Fyfan vilka jävla puckon jag har haft med å göra. Blir tamefan mörkrädd på den här världen.
Pallar fan inte med folk! Jävla äckel! *Bitter*
Skitaseriös bild på mig och syrran. Vet ej varför ho drar sig i hakan
*Älska dom där små fantasierna när man är missnöjd på nåt eller vill ändra hur en situation blev.*
Man typ skjuter ner folk, äger allt och har världens flyt så man i princip blir buren på hädnerna av folkmassan som sett hela skiten. Å sen vaknar man å skäms lite
Jag hoppas inte att dom som läser det här och känner mig ändrar uppfattning om mig. Eller så gör dom det å då är det som det är antar jag?
Hatar det där när man ser folk kolla bort om man är ute nånstans. Typ människor jag umgicks med när jag var mindre. Och nu har jag blivit nån man skämms för. För att jag inte kan behärska mig eller vafan.
Kan verkligen inte det. Är som en tickande bomb och när jag blir arg eller LesN på nånting så spyr jag ur mig ord. Och folk tar endå mer avstånd. = OND CIRKEL.
Det värsta av allting är att det är mitt eget fel. Mitt eget jävla fitt-fel. Det gör mig fan ännu mer arg.
Jag hatar att jag förstör allting hela jävla tiden. Jävla idjot. Posar med snusläppen.
Lägger upp lite bilder så blir det inte bara text. Försöka le och vara glad.
Missfoster. Bortsorterad av sin egen sort? Nemen typ. Saknar mitt blonda hår.
Jag ska vara deppig ett tag nu, sen ska jag göra ett ryck och orka en stund till. Men inte än. Snart jävlar.
Bara jag får ladda ett tag till. Tro aldrig att ni kommer komma undan med att behandla folk som skit, bara för att dom är svagare än ni. Det värsta jag tamefan vet är att att särbehandla folk på ett jävligt fittigt sätt.
Man är mindre värd än skiten under era högklackade dojjor.
Äckeljävlar. Det ger mig lust att kräkas. På er. Och era perfekta midjor. Och era vänner på facebook. Och spontana fikapauser och fester med massa folk. Blä. Det här kommer sluta med Hinseberg.
Försöka tänka positivt. Det är svårt. Men det får gå.
Yours sincerely
MirakelBetty
Hej. IGEN.
Skum känsla äre när man tänker på någonting eller tittar på nån eller nånting som brukade betyda så mycket och som brukade kännas så hemmakärt och som var en självklarhet. Sen nästa gång man checkar så känns det helt okänt som om man aldrig sett/känt/vart i närheten av det.
Och så den där känslan när man inte vet vem man är. Om man kollar på gamla bilder och frågar sig själv vart fan den där värdigheten och allt skit tog vägen. Varför kommer man ihåg som att alla var jättesnälla förut fast dom inte var det? Allt var ju förjävligt förut. Varför kommer jag då ihåg det som bra ibland då?
Mådde piss igenom hela skolan och skulle aldrig i mitt liv vija gå tillbaka dit. Jag var fet, finnig och livrädd om man säger så
Ingen frän jäkel så att säga.
Men endå var man en frän jäkel på så sätt att man höll på sina principer och liksom var hård. Nu är jag ju fan ingenting. Hur fan blev det såhär?
Man fick utstå mer förr, endå känns det som att man var mer populär och respekterad då än nu? Wtf?
Dålig på att förklara. Men det är en skitskum känsla!
Sinnet är ju världsmästare på att förtränga en del saker. Man förtränger allt det där som är för jobbigt för att komma ihåg. Fan va jag är glad över att det är så!
Tänk om man var tvungen att komma ihåg hur alla känslor/all smärta och allt skit kändes?
Eller ännu värre: Allting dåligt som har hänt, tänk om man gick och tänkte på det varenda jävla dag.
Jag har för mycket fritid. Jag tänker för mycket.
Idag ska jag inte göra ett skit. Försöka få dagen att passera. Har fortfarande kvar stallet. Vilket alltid är bra.
Har alltid lite läxa till som ska göras. Det ska jag nog göra när jag kommer hem från stallet. Har trots allt en hel bok också jag kan läsa i. Imorrn är jag ledig. Det suger! En hel jävla dag som kommer gå så jävla segt så jag kommer smälla av å dö.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Fick inspiration att börja skriva igen också. Man får vara lite kreativ för å sysselsätta sig, tror inte det är bra att bara sitta och fundera över livet och hela meningen mä't. Man ser ju bara på konstnärer och sånt konstigt folk. typ Thomas DiLeva. Han klär sig i klänningar och är allmänt cepe. Att han har vänner är ju ett jävla under.
Se där vad man kan kasta ur sig!..
I födelsedagspresent vet jag nu vad jag önskar mig. Fastän det är skitalångt kvar. Jag önskar mig en ritplatta
Verkar hur roligt som hellst. Men photoshop är förbannat svindyrt. Förstår inte hur man har råd!
Kör på lite enklare program, Artweaver om jag ska rita och Photoscape om jag vill hålla på med bilder.
Bra att veta, helt fruktansvärt ointressant
Kollade igenom lite gamla bilder och ställer mig då frågan: Varför kan jag inte alltid se ut såhär istället?
Jag var alltså snyggare, smartare och hade fler vänner förut?
VAFAN RENT UT SAGT. Här gick man och väntade på att bli 18 så livet börjar å sen är det såhär när man väntat färdigt? Vafan är det för jävla dubbelmoral?
Your sincerely
MirakelBetty- For you few who read this shit.
Gått runt sommarhagen och lagat staket nu på kvällskvisten. Dammis fick stå idag, kändes lite obra men var så mycket småskit i luften som brände omkring å va irriterande.
Är mycket jobb med den skiten kan man ju säga, får ta mig an det i helgen.
Å imorrn äre dags å röra på häsN igen. Och massa läxor. Torsdag imorrn! Det ska jag trösta mig med.
Ska grilla och dricka cider på fredag tror jah!
Sommar i luften. Bilden tagen förra sommarn.
I ensamheten på Lugnet.
Ge mig inspiration å orken att fortsätta anstränga mig!
Behöver en nerförsbacke igen! Känner jah spontant. Nånting att se fram emot, nånting riktigt bra.
Trevlig kväll
Yours sincerely
MirakelBetty- On the boulevard of broken dreams.
Sugen är inte en liten hund som man skulle kunna tro, som man tappar i golvet.
Jag menade att tappa lusten på allt. Att all inspiration och ork att fortsätta göra sitt bästa bara rinner bort.
Happens to me all the fakking time. (Jag gillar KK stavning! Ska lära mig finska så jag får använda det lagligt för Gestapo.)
Hur håller man det där på en jämn nivå? Finns det en jämn nivå?
För det mesta går man och laddar, och laddar och laddar. Sen försöker man. Blir inspirerad och orkar anstränga sig igen. Sen när det går åt helvete så orkar man inte igen. Då laddar man igen ett par veckor. Och är hatisk och jävligt bitter under den tiden. Sen försöker igen.
Liksom vafan är det för jävla fel på mig?
Så jävla rastlös är jag hela jäla ti'n. Måste känna att jag kommer framåt. Vill inte stå och trampa på samma fläck för länge. Då blir jag bara otålig.
Får panik på folk som bara går och skräpar och verkligen inte försöker, inte vill nåt med sitt liv. Folk borde få göra saker som dom vill, men det stör och sårar mig så in i helvete när personen gör halvhjärtade försök i relationer tex. vänner och andra som egentligen bara får en att känna sig ännu mer ensam.
Relationer har man för att hjälpa varann och vara där för varann. Vad har ni för konstig uppfattning om vad det är eftersom att ni är där när det passar Er?
Eller är det bara jag som har orimliga krav?
Det är vid såna tillfällen när nåt sånt händer som jag bara har lust å lägga mig i sängen å dö och all energi tar slut. Känns som att man är en fluga som försöker skalla ner en betongvägg.
Huä!
Hur gör man för att inte tappa sugen?
Att ignorera allting har jag provat och det funkar inte, för jag stör mig för mycket på det
Hur blir man nån som alla vill umgås med och som är rolig?
Jag tror att jag har tappat förmågan? Umgåtts för mycket med Dammis, då räcker det med en klapp på halsen och att vara hans ledare.
Hur får man folk å fatta hur man känner och få en effekt när ord inte funkar?
Stört omöjligt.
Jag är sämst på att umgås med folk och vara rolig. Oftast tycker jag att folk är korkade, irriterande eller bara allmänt dumma i huvet och säger ingenting för att jag helt enkelt inte har något att säga som skulle kunna få en önskvärd respons. För bevisligen kan inte alla människor ta att man är en egen människa med egna åsikter som typ förtjänar att bli gillad och få uppmärksamhet endå?
Hur ändrar man det?
Jag antar att jag hatar folk? Endå försöker jag umgås med dom?
Hur fan går det ihop?
Passa in? Går det? Jag känner mig som en elefant i ett glashus. Tom. på internet.
Jag tror jag är lite paranoid? Så jävla drygt med känslor man inte ens vill känna! >.<
MOT DAMMIS!
Yours sincerely
MirakelBetty
Helly.
Talade idag i skolan om vad man skulle kunna starta för butiker här i Linde.
Vi kom fram till:
Hunddagis, djuraffär och leksaksaffär.
För det har vi inte.
Frågan är om det skulle gå bra verkligt?
Var därför jag startade den där omröstningen för att vi talat så mycket om vad som skulle funka och icke. Rösta!
Anyway.
Av nån anledning fördrev jag tiden med att kolla runt på lite olika bloggar, hur fan kommer det sig att en del som försöker jättemycket inte får nå kommentarer alls och dom som lägger ut typ en rubrik och En jävla bild har 16 kommentarer?
Vissa är ju jätteroliga och lägger upp fina bilder och skriver intressanta saker. Kollar man igenom hela deras sida ser man typ 2 kommentarer på typ 10 inlägg. Skärpning!
Ibland funderar jag på om det verkligen är sunt att blogga?
Man lägger ut hela livet i princip på internet och har ingen aning om vem som läser och vem som tolkar vad som vadå. Ni fattar. Men det är typ som en drog? Eller nåt?
En förjävla ful sanning om mig:
Som ni ser är jag skelögd.
Yours sincerely
MirakelBetty
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|